Berättelser
Alma Pöysti
”Idag har jag ljust hår, blåa ögon, svarta, vida byxor och ljusröd skjorta. Ett halsband. Fräknar.”
Alma Pöysti är skådespelare. Hennes röst hörs i bussar och spårvagnar i kollektivtrafiken i Helsingfors. Många känner igen hennes röst, som är mycket viktig för resenärer med synnedsättning.
Hur beskriver du dig själv?
Henry Manni
”Jag är 180 cm lång. Jag har bruna ögon och tjocka ögonfransar. Mitt mörka skägg smälter samman med mitt bruna hår. Jag sitter i rullstol, men annars är det svårt att se att jag har en funktionsnedsättning.”
Henry Manni är rullstolsåkare och mångfaldig medaljör i sin gren.
Hur beskriver du dig själv?
Seksikäs-Suklaa
”180 cm lång. 30 år. Snaggat hår. Mycket skägg. Mörkhyad. Muskulösa axlar. Piercing i öronen. Och sexig.”
Seksikäs-Suklaa, som egentligen heter Luyeye ”Viki” Konssi, är en mediepersonlighet och artist.
Hur beskriver du dig själv?
Rosa Meriläinen
”Jag har ett runt ansikte, röda kinder och en gul klänning. Jag har glasögon – och en trubbnäsa. Medelålders.”
Rosa Meriläinen, författare och genralsekreterare för KULTA rf, är mamma till kampanjen Min Bild. Idén till kampanjen föddes ur en tweet hon skrev.
Hur beskriver du dig själv?
Mona Bling
”Långa fingrar – stora glasögon med skira bågar. Ljusröd ögonmakeup, långt ljust hår, en grön t-shirt. På huvudet en grön basker.”
Mona Bling är en influerare på sociala medier med över 22000 följare på till exempel Instagram. ”Ämnet för kampanjen ligger mig varmt om hjärtat, eftersom jag är en mycket visuell person.”
Hur beskriver du dig själv?
Pekka Sauri
”Lång, runt ansikte, glasögon, rockarstil. För att vara exakt, 189 centimeter lång, och alltid klädd i svart.” Så beskriver Pekka Sauri sig själv.
Sauri är före detta vice borgmästare i Helsingfors, arbetslivsprofessor i organisationskommunikation,
förkämpe och politiker för De gröna och influerare på twitter.
Pekka Sauri har aldrig sett ut som en typisk politiker eller tjänsteman. Han är informell och avslappnad, på något sätt lättillgänglig.
Även om Sauri känner att han tillhör den icke-visuella generationen, medger han att det en person visar utåt är viktigt. Sitt eget utseende blir han medveten om när han inte känner igen sig i ett foto. Det kan vara att han tycker att ansiktsuttrycket är dumt eller surmulet, eller att fotot är taget ur en dålig kameravinkel.
”Då blir jag arg. Jag upplever att bilden står i konflikt med min självbild, och att det finns ett glapp mellan dem.”
”Jag har aldrig ansett mig vara snygg. Jag ser ganska vanlig ut.
Jag tittar mig faktiskt bara i spegeln när jag rakar mig.” Sauri poängterar att spegeln endast är ett tekniskt och kosmetiskt hjälpmedel för honom.
”Det roliga är förresten att en person ser sig själv väldigt sällan,
medan andra ser dig hela tiden.”